PernieBernie

Vår älskling i ett gipspaket

Skrivet av Pernilla 27 juli 2007, klockan 22:56


I måndags ringde de från Astrid Lindgrens barnsjukhus och ville att vi skulle komma in för operation. Vi åkte direkt och när vi väl var där hade de inte tid direkt så det var bara att vänta. Akutfallen går före, vilket är förståeligt. Det jobbiga var att Lucas var tvungen att fasta, och eftersom han inte hade ätit sedan 5 på morgonen var han INTE glad. Snarare hysterisk..




 Vi väntade och väntade och det kom in nya akutfall hela tiden..



Vid 17 kom de in och sa att vi fick åka hem, efter att vi gett Lucas lite mat så klart. Oj vad glad han blev då :)

I onsdags var det dax för ett nytt försök. Vi kom in halv åtta på morgonen och sen var det bara att vänta igen.



Den här gången gick det lite bättre, vid halv två ungefär kom de och sa att det var dax att åka ner till operationen. Då var jag jättenervös och Lucas hysterisk (=hungrig). Efter att de sövt honom fick jag gå ut och kom in till Micke i väntrummet storgråtandes... var så orolig och det kändes så läskigt att lämna vår lilla älskling! Operation och gipsning tog ca två timmar och sen ringde de efter oss så vi fick gå till uppvaket och träffa Lucas. Då var han så ledsen :( Men efter att ha fått lite mer morfin somnade han och sen sov han nästan hela dagen.


Här är han helt nyopererad och gipsad. Stackarn!!



Läkaren var jättenöjd med operationen och sa att det gått precis som det ska. Efter att ha stannat över natten och halva nästa dag fick vi åka hem. Nästa gång vi ska dit är i slutet på augusti, då ska de söva ner honom och gipsa om honom. Om tre månader blir det röntgen för att se hur benet läkt, och har vi tur behöver han inte ha gips nåt mer då. Har vi otur blir det en månad till, innan de kollar hur det läkt igen. Som längst får han ha gipset i sex månader...usch.

Vi visste ju redan att vi har världens snällaste bebis, men det blev vi ännu mer övertygade om efter det här. Han har inte gnällt en enda gång över gipset och än så länge är han helt som vanligt, ler och skrattar och sover och äter :) Hoppas det håller i sig. Det jobbigaste är att byta blöja, det är en liten procedur eftersom hålet är så litet där och det är svårt att komma åt för all vadd. Men vi lär oss nog!

Här är vår gullunge med sitt gips, han ser nästan ut som en sumobrottare nu :)


Skönt att det gått bra!
Kram
/Pernie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0