PernieBernie

Att inte älska sitt barn

Märks det att jag har tråkigt så här på lördagsmorgonen?? :)
Har lekt lite med Lucas och hans gående apa, han blev helt tokig och skrek och skrattade jättemycket. Ha ha höll på att skratta på mig. Som tur var filmade jag det hela med videokameran :D

Nu vaknade Micke, så nu kan jag gå och vila om jag vill. Vet inte om jag ska, kanske väntar lite och vilar om ett tag.
Skidor på tv i bakgrunden, det gick dåligt för Anja. Trist.
Nu regnar det ute oxå. Vi ska ju gå promenad, hoppas det slutar...

Kom att tänka på en grej jag läste i senaste Vi föräldrar igår. Det var en insändare från en mamma som undrade när kärleken till ens barn ska komma. Hon hade en fyra månader gammal son och kände fortfarande inte den här "jag-kan-dö-för-dig-kärleken", utan tyckte att bebisen mest var ett hinder för henne. Hon skrev att han aldrig blir nöjd och är allmänt jobbig, och hennes man tyckte likadant.
Jag tycker så SYND om henne! Herregud, alla tror väl att man omedelbart ska älska sitt barn så fort det kommer ut, men alla gör tydligen inte det. Måste ju känns fruktansvärt.
Psykologen som svarade sa att det är helt normalt och det kan ta tid, men att hon får ge det den tiden och lära känna sitt barn.

Jag älskar Lucas över allt annat och skulle göra Vad. Som. Helst. för honom. Är så himla glad för att jag har honom, han är det bästa som har hänt mig!
Och nu är jag glad för att jag känner som jag gör.

Kommentarer
Postat av: Lyckan

Du ska inte lita på psykologer om man inte älskar sitt barn och ser det som ett hinder så är man en hemsk människa. Eller så skaffar man barn i fel tid i sitt liv vilket oxå är hemskt.

2008-01-12 @ 14:48:20
URL: http://mikaellyck.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0