Var tar tiden vägen?
Dagarna bara flyger iväg tycker jag.
Livet flyter på, både Micke och jag jobbar heltid nu och barnen går på dagis.
Det funkar bra men kommer nog ta ett tag till för alla att vänja sig vid nya livet.
Vi har inte riktigt fått in rutinerna än eftersom jag var tvungen att vabba förra veckan och nu har jobbat dagpass.
Men snart kommer vi in i det förhoppningsvis, och jag vänjer mig vid att jobba natt igen.

Jag bakar och gör tårtor för fullt och har insett att jag inte är odödlig.
Måste lära mig att säga nej till beställningar men jag är urdålig på det.
Förra helgen gjorde jag fyra tårtor samtidigt som jag jobbade, det var en utmaning och jag var faktiskt helt sönderstressad efteråt.
Inte alls bra, så nu har jag skickat iväg några mail där jag tackat nej till tårtor.
Känns så himla trist men det blir inte lika roligt om jag måste stressa jättemycket. :(

Tårtorna finns på bakbloggen under kategorin Tårtor om ni inte sett :)


För att övergå till något helt annat så har jag ett nytt projekt på gång.
Jag ska bli äggdonator!
Det är en ganska oväntad och stor händelse för mig så jag tänkte skriva om det här på bloggen, mest för att få skriva av mig men även för att andra kanske vill läsa om hur det går till.
Vill också göra andra uppmärksamma på att det behövs fler donatorer!

Det började med att jag läste en artikel i en tidning om ett par som donerat ägg och sperma och blev rörd.
Funderade ett tag och kom fram till att jag jättegärna vill hjälpa någon annan med det finaste man kan få i livet, ett barn! Jag är så himla lyckligt lottad som har kunnat få två jättefina och helt underbara barn, det är inte alla förunnat.
Jag tog kontakt med Karolinska i Huddinge och sen drog allt igång.
Det började med att jag fick lämna blodprov för att de ska kolla så jag inte har några infektioner.
Sedan fick jag vänta i ett halvår tills de nya blodproven togs, de gjorde jag den här veckan.

Har även gjort undersökning med ultraljud och varit på samtal med kurator, allt för att kolla så att jag är lämplig både fysiskt och psykiskt.
Blev godkänd och blev själv förvånad över hur glad jag blev för det! :)

Nu sätter snart processen igång, jag ska börja äta p-piller för att komma i samma fas som personen som ska få mina ägg, och i början av november ska jag börja ta sprutor.
De har jag redan fått hämta ut och jag har även fått provsticka mig i magen, det var inte alls så farligt.
Jag börjar med en spruta i magen om dagen, efter fem dagar tar man två olika sprutor.
Sen får jag ett datum för själva utplocket och då blir jag inlagd under den dagen.
Sen är det klart, då är det bara att hoppas att det blir ett litet mirakel av ett av äggen!

När jag har berättat för vänner om den här donationen har det varit många blandade reaktioner.
De flesta säger att de inte skulle kunna göra det eftersom de skulle känna att de har ett barn någonstans i Sverige.
Känner man så ska man självklart inte göra det, det där är ju upp till var och en!
Jag ser det mer som att jag vill att folk som inte har fått uppleva att bli föräldrar ska få en chans, och om jag kan hjälpa med ett av mina ägg så känns det fantastiskt!
Ägget kommer fortfarande växa i en annan kvinna och det är hon som kommer föda fram barnet och bli mamma till det. Barnet kommer få mina gener, visst, men det känns mer coolt än läskigt.

När barnet blir 18 år har det rätt att få reda på vem ägget kom ifrån, under förutsättning att föräldrarna valt att berätta om hur det kom till förstås.
Då kan det alltså söka upp mig vilket jag tror är väldigt liten chans till. Men ändå.
Men jag är med på det!

Det känns så himla spännande, tänk att jag ska göra det här! Waow!

Har ingen aning om ifall jag kommer få ont och bli konstig av alla hormonsprutor, men jag lovar att berätta om det här.


Nä nu är det snart dags att åka till jobbet, hoppas ni mår bra alla finingar där ute! ♥