Tredje och sista dagen av inskolning är över.
Jag är fortfarande helt slut och väldigt imponerad över folk som är förskolelärare.
Det är verkligen inte en lugn stund! :)

Jag skrev ju att allt kändes så bra sist.
På tisdagen hade jag inte riktigt samma känsla, inte idag heller.
Vet inte vad det är, men personalen sa på måndagen att de låter Lucas vara lite så att han själv får ta kontakt. Efter tre dagar känns det som att de inte alls intresserat sig för honom. :(
Nu har det varit väldigt stökiga dagar, och det kan ju bero på att tre barn skulle skolas in samtidigt med föräldrar...

Lucas försökte prata med en av pedagogerna idag men han fick ingen respons, först struntade hon i att lyssna på honom när hon var tvungen att tillrättavisa några andra barn, men efter det glömde hon bort att hon varit på väg fram för att lyssna på Lucas.

Jag har försökt hålla mig så mycket i bakgrunden som möjligt idag, för jag tyckte att det vore bäst om Lucas lärde sig direkt att det är personalen han ska fråga om saker och visa saker.
Dock var det ju inte så lätt när de inte är så engagerade i att lära känna honom.
Men så tänker jag att det inte är så lätt, det är många barn, mycket som händer, och de som är utbildade borde ju veta bäst. De har säkert erfarenhet av sånt här och vet hur barn funkar.
Jag vet inte.

För övrigt är jag nöjd med det mesta och det känns fortfarande som att vi gjort rätt.
Eller, en liten del av mig, den utan förnuft och logik, vill bara skita i det här och flytta tillbaka Lucas till det dagis som han är trygg på och där man alltid hämtar honom som en glad pojke.
Den andra delen försöker fokusera på det positiva och tänka att det kommer ordna sig.

Tilläggas kan ju att jag hade en liknande känsla när vi bytta dagis förra gången....

Det är väl bara jag som börjar oroa mig för att Lucas kommer vara utanför gruppen och inte hitta några kompisar, mycket pga att jag inte känner mig hemma i den nya miljön.

Imorgon är det dags för Lucas att vara själv där hela dagen!
De ska på utflykt till skogen på morgonen vilket nog är bra, för då blir det inte så märkbart att jag lämnar honom och att han är själv.
Efter utflykten hoppas jag på att han har kommit in i det bra.
Och skulle det inte funka är jag ju hemma, och det är som sagt väääldigt nära :)

Jobbigt det här...
Känner av lite av magkatarr förmodligen pga all oro, så nu ska jag äta en skål med a-fil innan jag går och lägger mig. Nybadad och allt :)

Håll tummarna för oss i morgon är ni snälla!