Vår diskmaskin har gått sönder. Det är så klart aldrig skoj när saker går sönder men det känns som att det kunde ha hänt vid ett bättre tillfälle.. varför just nu, när Micke har börjat jobba och jag är ensam hemma om dagarna? Och snart ska jag oxå börja jobba, då blir det ännu värre. När ska man ha ork att diska?
Jobbigt I-landsproblem, jag vet.

Idag skulle jag i alla fall försöka diska all disk vi har. Lucas har separationsångest eller nåt liknande för så fort som jag bara KOLLAR på nåt annat än honom så blir han hysterisk. Var jag än ska gå i lägenheten måste jag ta med honom, lägga honom på golvet precis bredvid och titta på honom. Så fort jag rör mig så kollar han till med "var ska du-blicken".
Ganska jobbigt. Han är aldrig så här annars. Hoppas det går över snart.

Så det blev ungefär så här:
diska ett glas, gå fram till Lucas och pussa på honom eller ta upp hans leksak som han kastat på golvet, diska ett glas till, gå fram till Lucas, diska... osv. Började diska kl 11. Vid halv två tog jag paus, då kom Micke hem på lunch. Sen gjorde jag ett nytt försök men hann ändå inte klart. Får se om jag kan diska resten imorgon...

Jag måste ringa Electrolux och höra om det är någon idé att laga diskmaskin-skrället eller om vi måste köpa en ny.

På eftermiddagen var min klasskompis Anna från Växjö här och fikade, det var skoj! Hon bor oxå här på Lidingö.
Det slutade med att vi kollade på gamla kort från studietiden och skrattade gott åt gamla minnen. Sen sjöng vi Singstar, det var första gången för Anna, hon tyckte det var skoj! :)
Tyvärr glömde jag ta kort så ni får försöka se det hela framför er ändå.

Är skitslut och aptrött.
Hej då.